"...slutet.
Kraftigt rycker någon ta i mig.
- där är du ju,ryter en arg man, kanske en aning orolig man.Han var tyddligen en av dom som gått i grupp för att leta efter mig.
-folk är oroliga du borde följa med mig.
Jag tänker snabbt, knuffar omkull mannan och springer min väg, jag vill inte hem, inte än.
Jag hade ju inte bestämt mig förvad mitt val skulle bli, om det nuär ett..."
Fan,vad du skriver bra!
SvaraRaderaJobbigt med diagnosen men det underlättar väl samtidigt.
Blir ju lättare kanske att förstå sig själv?
Skickar i alla fall en stor kram//Hannis
Hej, ja gillar inte heller hösten .mörkt o regn o grått hu .Kramisar /STINA
SvaraRaderaFörstår att det kan vara knepigt för dig att leva med din diagnos...samtidigt bra för dig att veta. Det kan vara bra för dig att skriva om det..sätta ord på dina tankar och känslor. Ta hand om dig
SvaraRaderaKram Lotta
Oh so lovely and charming details! Often the small things make the difference!
SvaraRaderaHappy new day!
Vale
Tack för din fina kommentar om mitt bord!
SvaraRaderaTa hand om dig
Kram
Heléne