Jag nämde att jag fått min diagnos i förra inlägget, ja personlighetsstörning, låter tufft. Jag gillar att kunna slå upp en sak och känna igen mig och på det sättet hitta lite mig, Men vem är jag ett monster? Mycket funderingar men skönt ändå.
Livet tar aldrig den riktning som man tror jag sänder en tanke till min vän som förlorade sin pappa för några dagar sedan och till hans mamma och syster, kram på er.
om jag inte hade så mycket att anpassa mig efter eller rätta mig efter. Få mitt egna liv. Kanske är det jag som tror att det är så här, Jag kanske har styrt andra att anpassa sig efeter mig.
Jag stannar upp en stund, jag orkar inte springa längre. Hör en hund skälla och inser att jag måste fortsätta springa.Fortsätter ut mot vattnet igen och kommer fram till en enorm klippa, det är säkert sju åtta meter ner till vattnet.Jag vänder mig om för att se om jag någon ser. Jag vet inte hur djupt det är, men hoppet blir mitt val.
Jag kommer djupt under vattenytan och jag vet inte vilket som är upp eller ner. Jag ser blod i vattnet och får panik. Kommer upp till ytan och följer vågorna mot klippan.Jag slår mig mot stenarna och förstår mitt misstag. Hoppet kunde väl tagit mitt liv inte plåga det mer.
Kämpade mig sidleds för att kunna ta mig upp på klippkanten, jag blöder från benen och ryggen och kylan i vattnet har tagit bort smärtan från såret jag fick i fallet. Jag orkar inte titta efter. Jag sätter mig intrykt mot klippan och drar upp benen och kramar om dom. Jag var frusen och kunde inte tänka mig livet värre. Jag försvinner för en stund..."
Kram alla goa människor.
tack för de stöttande orden.
kram/sara
Halloj ,oh ne inte ett monser du är -alla är vi olika kan olika osv Kramisar /STINA
SvaraRaderaVilka fina saker du köpt!
SvaraRaderaInte ett monster, bara mänsklig!
Vi har alla våra skavsår=))
Kram Hannis
Så fina o söta saker du köpt...Kram Therese
SvaraRaderaFina saker du köpt! Vadå monster? Inte då!
SvaraRaderaHa det bäst!
kram vännen!
nina