Mitt kök.

Ja nu ska vi se om jag säger rätt, detta är den västra sidan av vårat kök, det vill säga våran matplats. Ett gamalt furu bord som jag igentligen hatar, men har dess charm då det följt min man sedan barnsben. Stolarna är två gamla , vöker nu bara volang dynor till dom och kökssoffan är även den från min mans barndomshem.( ni får ursäkta tvätten i bakgrundenn det är inte likt mig att det ligger framme). Lite blandat i köket men jag börjar hitta ess plats men som allt i huset man ändrar om då och då och till slut hittar man sakernas plats.

Duken är nog det jag älskar mest i köket just nu, loppis fynd, och dess tyngder som är som rosor.

Här en bättre bild på stolarna och i bakgrunden till höger finner ni bordet som vart med tidigare på min blogg. Barnstolen gillar jag inte inredningsmässigt men det får jag ha överseende med, min minsta dotter har en hokuspokus stol i vitt men den kom inte med på bild.

Ja vi har campat en natt, snacka om lugn, mitt i skogen vid vänerns kant och nästan helt vindstilla, och det som är sällsynt för denna sommaren en underbar kväll. Grillat och lite fiske på kvällen.

Ja idag och imorgon ska jag iväg till psykologer, idag för att kolla om jag kan börja med sysselsättning, och imorgon för att fortsätta min diagnosutredning.

Ja jag känner så där fför att komma igång OK med sysselsättning men närvös för arbete, mest för jag inte vet vart jag ska vara och om jag kommer att klara det. det är klart att jag klarar jobbet men jag som person ska klara detta i 35 år till. Jag måste vara positiv så det kommer allt att gå bra.

Det är svårt att beskriva hur man känner sig i ord och jag vet inte hur jag ska skriva för att ni ska förstå hur det är att lida av det jag gör. Ni tänker säkert att det är bara att rycka upp sig, vilket är vanliga ord till mig. Men om ni kunde känna känslan i kroppen ibland som panik för att man är så trött och andra stunden för att man är rädd att man inte ska hinna städa huset på 2 timmar och disken och tvätten och och och. Glömmer mig själv.

kram alla