torsdag 23 juli 2009

kamera stopp

Kameran och datorn är inte vänner så det blir ett bildlöst inlägg.
Igår sken äntligewn solen som den ska på sommaren, varmt och skönt.
Idag öser regnet ner igen, kan inte förstå detta. Men men, tyvärr påverkas jag lite negativt av vädret och jag blir lite överaktiv men samtidigt nere. Får tacka för att mina barn finns. Idag har på råge av allt krånglat, hemsk sluträkning på elen och ändring på det roliga skattebeskedet som prövades om och vart negativt. Ja aldrig får man ha lite flyt, jo i trädgården då den står i en sjö numera.
Våran stora dotter har innte sovit på hela natten och allt känns skit.

Men men :
Jag känner hur tiden tickar och hur livet tar fart mot nya motgångar. Jag ser hur svalorna bygger bo utan kunskapen om att det är en farlig plats. Vinden tar tag i den tunga flaggan och den släpper några regndroppar ifrån sig. Jag känner ingen kraft, försökt med te i våran sommar gröna soffa men längtan till något annat blir bara värre. Jag vill se solen blända mina vita ben och gräset bli gult av torka. Jag slutar andas, jag håller luften för att känna att jag lever...

kram alla

1 kommentar:

  1. Det är till att bo i Lusasken!!!Trevligt värre.
    Har bott på Kompanigatan en gång i tiden...
    Världen är allt bra liten!
    Ska upp o hälsa på föräldrarna snart så jag får väl se om allt är sig likt!
    Trevlig bekantskap att halka in på in blogg!

    Ha det soligt o TORRT!

    SvaraRadera